magdanw

Nu har jag  tittat på lght och bestämt mig att den vill jag ha och jag ska få flytta in i den, men inte förrän 1a nov..
Å nu har jag ju flyttat runt mellan olika kompisar i några månader och tydligen ska jag behöva göra d i en månad till..
Börjar bli ganska less på att leva i en kappsäck faktiskt men tyvärr är livet sånt ibland. Nu har jag ju turen att ha underbara vänner som ställer upp, utan er hade det blitt jäkligt kalla månader..

Jag ser fram emot en ny start, en början på ett nytt liv,förhoppningsvis till det bättre.
Längtar tills jag kan flytta in och bara slänga mig i soffan och tänka att det här e mitt hem, BARA mitt.

Har ju mina stunder fortfarande då allt känns som d rasar framför mig och att hela världen är emot mig, men samtidigt så vet jag att dom stunderna i slutändan stärker mig.
Försöker att intala mig själv att INGEN ska få kunna sätta sig på mig mer, att jag ska kunna stå för den jag är utan att behöva skämmas för min existens.
Jag måste börja acceptera livet som det är, och kunna ta in det som är positivt.

Man ska aldrig leva i det förflutna men man har ju alltid med sig det i ryggsäcken...men en vis kompis sa till mig en gång att man får försöka släppa ut sten för sten ur ryggsäcken och börja leva i nuet.eller som han gjorde, kasta ut alla stenarna på en gång...
Jag ska verkligen försöka denna gång, den här gången då jag kanske kommer att ha en grund, en trygghet, en vilja...